freja och lisas blogg

Nu har det gått några dagar igen.
I fredags festade vi.
Igår festade jag och Yrsa. Supermysigt. Rökte massor. Men idag när jag har känt röklukt så tycker jag det luktar jätteilla. Och jag är inte ett dugg röksugen. Så efter nyår (om jag inte har rökt Nåt mer, från och med nu) så ska jag tatuera mig=). Det vågar jag väl?

Fikade med viky ida. Kaffet var kallt, och jag ville facktiskt gärna ha kaffe å det var ju ett utmärkt tillfälle att göra något jobbigt. Så jag tänkte gå å säga till och typ ta en ny kopp=P. Men de var inga där. Men jag frågade om en bricka å ställde ifrån mig den och tog en ny kopp. Känner mig facktiskt stolt. Darrade så jag nästan spillde. Men lite berodde på typ bakfylla. Mår jättelustigt i kroppen idag.
Ska träna senare. Ska bli skönt facktiskt. Det är för träningens skull jag inte vill röka. Det är för träningens skull jag inte Ska röka.

Innan yrsa och jag festade igår så hade vi lite mysigt hemma hos mig med viky och sophie med. Hade dipp och chips och massor av grönsaker. Allt e slut. Vågade prova äpplen igår med. Har inte ätit det på flera år typ. Asså små bitar i sallader och så, men inte känt smaken egentligen. Varit rätt allergik asså. Men det gick bra.. Får akta läpparna bara och inte äta för mycket.. 

För övrigt så har jag typ ändrat mig igen. Tror jag. Jag vill nog inte flytta til Växjö. Kanske. Jag vet inte.
Växjö har bättre affärer. Mamma och anna e där. Vänner. Det är en rätt fin stad.
Men massa gammalt med. Jag vill lixom inte Tillbaka, jag vill Framåt. Typ. Svårt att förklara.
Jag flyttar nog ifrån kristianstad endå. Så snart det går. Jag kan väl välja en stad?  En egen stad. Skulle inte jag klara det?

Ush jag är yr. Och förvirrad. Vad vill jag??!

Nu har jag inte rökt på fem dagar. Jag är så satans röksugen. Nu har jag börjat tänka att En cigg gör ju inget. Ett bloss. Men jag ska inte. Tack för aplåderna syrran=).

Badade idag. Gick bra. Vi hann inte bada så länge, men det viktgaste var ju att jag Gjorde det. Och det gjorde jag. Skulle ha tränat med utsluss idag. Men det tog så lång tid att få maten på resturangen så vi hann inte=P. Men ska träna imorn.. Och se Greys Anatomy med Sophie och Yrsa. Ska försöka hinna baka nåt då med. Hehe, måste städa lite först och främst.

Åh! Fick vg+ på gramatikprovet. De va jäklit läckert. Har inte vågat fråga vad jag fick för trodde de va ig. Så de va en kul överaskning! nästan mvg=D!!!

Har gått sträckan mellan här å stan tre gånger idag. Det blir en och en halv timme. Känns skönt. Har rört Lite på mig då idag iaf.

Saknar pappa..

Tycker mycket om mina vänner. Ni fyller mig med glädje. Så ni vet..

Och tycker om Lisa.. tisen..

Det är vad jag tänker på nu. Jag ska fixa det. Jag är nära nu. Jag drömmer om hur det kommer att kännas att hålla i det. Att legitimera mig med det. Att tala om för alla jag känner att jag har tagit körkort. Jag Vill.
Jag längtar.. Jag SKA. Om Nåt, så ska jag fixa det.
Jag ska köra imorgon..
Jag är nästan klar med körabiten. Men när jag var uppe där idag frågade jag om jag var tvungen att göra de där på datorn med. Och det var jag typ. Och det trodde inte jag lixom=P. Så jag har en del kvar på den biten.

Jag är nervös. Hur fan ska jag kunna ta körkort??

Åh fy...

Vet inte riktigt vad jag ska göra. Ska till växjö på möte på tisdag. Vet inte vad jag ska säga. Eller be om. Det känns meningslöst att vara kvar här nu. Jag har gjort mitt här. Allt är super rörigt.
Jag tror iaf jag vill flytta till en storstad och försöka själv. Försöka få jobb eller praktik. Och börja studera igen om ett eller några år. Jag är så satans skoltrött just nu.

Jag gillar sthlm. Men det skulle bli lite svårt. Jag känner inte till staden så mycket, vet inte hur jag skulle få tag i lägenhet eller jobb. Om jag istället flyttade tillbaka till Växjö ett tag skulle förmodligen sos kunna hjälpa mig. Det har dom snackat om innan iaf. Men jag vet inte om jag vågar be om det. När sophie hör. Och jag ska prata med henne om det på måndag. Hon kommer säkert börja snacka om undvikanden å blabla.

Jag är bara så djävla trött på detta nu. Jag vill va normal. Jag vill inte stå utanför å se på å vänta på att det ska bli min tur. Jag vill ta Mitt liv och börja leva det Nu. Asså.. hehe, lustig mening=P. Ni fattar.

Den stora frågan är om jag klarar det. Kommer jag bryta ihop efter tre månader? Och om jag gör det, kan jag hantera det? Kan jag komma på fötter igen? Själv.

Jag tror iaf inte att jag kommer få större förutsättningar att i framtiden Bättre kunna hantera nåt sånt, om jag stannar kvar här i ett halvår till.

Jag vill inte ha de här hökarna på mig hela tiden. Jag vill inte gå å träna för att jag måste gå å träna för att det är jobbigt. Jag vill gå å träna för att det är bra för min kropp. Det är bra Fysiskt. Jag vill inte gå till skolan för att det ingår i behandlingen, å sånt. Jag vill gå för att Lära mig. Jag vill leva mitt liv som Jag vill leva det.

De kommer skratta åt mig. Säkert. De kommer inte att förstå.

Kanske de har rätt. Jag kanske inte Är redo. Jag är djävligt känslig. Jag är ledsen. Och jag blir upprörd över saker. Men är det inte så livet är? eller kan det inte åtminstone vara så?

Superrörigt huvud.

Sophie sa "gaska upp dig å gå å träna". När jag sa att jag var förkyld. Jag hade förfan feber. Men hon tror bara jag undviker. Det är det jag menar. De hör inte. De stänger öronen. Vad ska jag göra?!
Jag har försökt prata med dem.