freja och lisas blogg

Idag ska jag skriva lite om barnuppfostran.
Eller kanske det mest handlar om respekt. Eller sunt förnuft när det gäller uppförande.

I fredags när jag stod på busshållplatsen i Önnestad och väntade på bussen såg jag en tjej, i min ålder, som såg trevlig och vettig ut, göra nåt som för mig är helt ofattbart. Hon öppnade nåt, ett tuggummipaket kanske, och plasten slängde hon. Bara poff, utan att lufta ett ögonbryn eller visa en uns skam, på marken. Vad är det för uppförande!? Var är respekten?! Jag hade god lust att plocka upp den lilla plastbiten som flög runt provocerande framför mig och räcka den till henne och peka morrande mot soptunnan. Men ögonblicket passerade.. Och det känns lite för.. moraltantigt?

Tidigare den dan såg jag en annan ung man göra nåt nästan lika idiotiskt. Han stod och rökte och kollade omkring sig. Så ser han en grill med galler på där det ligger ett tomt ciggpaket. Han promenera dit (förbi flera soptunnor) och slänger paketet på grillen!! Jag tappade hakan när jag såg det. Hur f*n är han uppfostrad när han tycker att det är vettigare att slänga sitt skräp på någon annans grill än i en soptunna?!

Och idag kom droppen som fick mig att skriva detta inlägget. Jag och S hade handlat på Maxi och när vi är på väg tillbaka till bilen hamnar vi bakom en småbarnsfamilj. Jag ser hur en liten tjej (treår?) provocerande håller fram ett kort som hon låter falla till marken. Och det är ju rätt gulligt. Hon provar gränserna ju, och jag kan riktgit se hur hon väntar på reaktionen. Det första hennes pappa säger, är "Vill du inte ha ditt kort?".
Och mamman säger att om hon inte vill ha det så kan hon ju inte slänga det där. Och så går de vidare. Och pappan säger "men kom nu då". Och kortet ligger kvar!!!
Och där är grunden till all jävlanerskräpning! Det är väl inte så konstigt om hon som vuxen/ungdom sen, struntar i att ta reda på sin egen skit?!

Föräldrar behöver lära sina barn att uppföra sig och visa respekt! Och det skadar förästen inte om man slänger in lite hövlighetslektioner med.

En gång när jag var liten (typ tio kanske) så slängde jag ut ett äppelskrutt genom fönstret på bilen. Jag lärde mig den gången att det inte är okej, för mamma stannade bilen och jag fick gå ut och hämta skräpet och slänga det där det hörde hemma. (Det var på skolans parkering mitt skrutt hade hamnat). Och jag minns att jag tyckte att jag var lite häftig och vuxen när jag slängde ut skräpet genom mitt nervevade fönster.
Tack mamma för att du lärde mig hur man uppför sig!