freja och lisas blogg

Vi var uppe imorse. Eller citron var uppe, jag hade inte hört nåt av mina tre larm. Så hon ringde tio över fem å jag var blev bara lite sen och fem i halv, halv var vi på väg. Det var fortfarande mörkt lixom.. Men inte så mörkt.. Och fåglarna kvittrade lite. Det var supermysigt. I början gick det rätt lätt, men sista gången vi joggade kändes de rätt mycket. Vi ska iaf ut på söndag. Men vi ska försöka hinna med en gång till innan söndag, på torsdag eller fredag..

Jag är så jäkla stolt över mig själv att jag har vågat. Allt känns mycket ljusare nu.. När jag kan jogga.. Inga rädslor som håller tillbax en..

(Tusen tusen tack underbara Citron för du joggade med mig.. Tack för alla tips, om hur man lixom springer på tårna å håller upp armarna, och ska komma ihåg att andas. Du är bäst!)