allt är skit

jag misslyckades. jag gick inte på historia lektionen imorse. Jag vaknar på natten, och spänner mig och kallsvettas för dom där satans lektionerna. Jag har inte gjort Nåt vettigt idag. Hela dagen, hela Jag är ett enda stort misslyckande.

Åh, dom kommer skälla och vara arga. Tror jag. Fan. Jag skulle ju klara det nu. Tänk om han stryker mig från kursen. Fan fan fan.

Alla är helt djävla normala. Hur kan de sitta där, helt instängda med massa dömande ögon från alla håll? Hur fan Hör de vad läraren säger?! Varför förstenas de inte, av att spänna sig så hårt?
Hur kan de gå på gatan, och inte undra över varje steg, hur dom ser ut? Hur kan alla se perfekta ut? Utom jag. Hur fan är man normal?

Kommentarer
Postat av: Viktoria

för det första: varför skulle de bli arga och skälla på dig för att du missade EN lektion? det är ju inte hela världen. och varför skulle han stryka dig från kursen, du har väl varit där de andra gångerna?

för det andra: Hur vet du att alla andra känner sig så normala, de kanske är lika osäkra som du? De kanske också undrar över hur de ser ut eller hur? det är ju inget man kan se bara av att titta på en människa.

och för det tredje: DU ÄR INTE MISSLYCKAD! OK?! då är väl jag minst lika misslyckad.

Postat av: sofie

jag håller med vickan.

jag känner också som du som att alla dömmer. och det är hemskt att vara där på lektionerna. men jag kan ändå känna mig stolt att jag varit där.
försök att gå på lektionerna. och vet du.. jag tror att alla andra också har osäkerheten som gnager men att de lärt sig att gömma den. och de har försvarsmekanismer för att ingen ska märka deras osäkerhet.

2006-09-09 @ 11:48:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback